35 år av idioma!

idioma startade i liten skala 1980. Företaget startades av en svensk entreprenör, Joel Brynte. Vårt första kontor bestod av två blygsamma rum i dåvarande Sweden Center i Tokyo, Japan. Jag minns att vi var 7-8 personer, de flesta översättare. Våra första kunder fanns inom AV-industrin, som vid den tiden var på stark frammarsch med export av alla typer av videobandspelare, bandspelare, Walkmen osv. Alla produkter behövde manualer, reklammaterial etc. och de viktigaste exportmarknaderna på den tiden var USA och Västeuropa. Detta har naturligtvis förändrats. Nu är hela världen marknad för Japans konsumentprodukter.

Skrivmaskiner och ett mycket ensamt fax

Men på den tiden var saker och ting annorlunda. Det fanns inget Internet, det fanns inga mobiltelefoner och faxmaskiner fanns bara runt hörnet. För 35 år sedan gjordes översättningar på skrivmaskiner som skrev på kalkerpapper - vi hade några maskiner på kontoret, medan frilansöversättare på den tiden var tvungna att investera i dyra elektriska skrivmaskiner som kostade mer än vad du betalar för en hyfsad bärbar dator idag. Vissa av de bättre skrivmaskinerna hade en korrigeringsfunktion där man enkelt kunde "lyfta bort" ett stavfel med korrigeringstejp, även om det var tidskrävande. När de elektroniska skrivmaskinerna såg dagens ljus var det faktiskt möjligt att skriva en hel rad på en grön display, sedan kunde man enkelt korrigera stavfel genom att gå tillbaka och sedan skriva ut hela raden genom att trycka på Enter. Vilken produktivitetsökning!

Jag tror att vi fick vår första fax, en Ricoh G3-enhet, ungefär ett år senare. Den var stor som ett kylskåp, hade tunga pappersrullar och kladdig toner som man bokstavligen var tvungen att hälla i en behållare i maskinen. Att hantera toner var ett smutsigt jobb. Den första faxen var improduktiv under en mycket lång tid i början. Eftersom nästan ingen annan hade en fax hade vi nästan ingen att kommunicera med. När vi äntligen tog emot fax fastnade den svarta tonern på något sätt på papperet, mer eller mindre på rätt ställe, men senare när de mottagna faxdokumenten blev för gamla tenderade tonern att falla av och göra dokumenten nästan oläsliga.

Vem behöver internet när man har motorcyklar!

Eftersom det inte fanns något Internet eller andra enkla sätt att kommunicera, skapade vi vår egen motorcykelbudtjänst för att ge kunderna bättre service. Detta påskyndade leveranserna och istället för att vänta på ett brev på posten kunde kunder i storstadsområdet Tokyo och Yokohama nu få leveranser inom några timmar. Precis som våra säljare hade budbärarna också personsökare, små enheter som man kunde ringa med en telefon. De piper till och den uppringda personen letar sedan upp en allmän telefon och ringer tillbaka.

Vi fortsatte att expandera från dag ett, kontoret som fortfarande låg i Sweden Center i Roppongi-distriktet i Tokyo blev större, översättningsvolymerna ökade och behovet av fler språk ökade också. På 80-talet började också tekniken ta fart. För att underlätta kommunikationen såg vi datorernas intåg. Vi investerade i skrymmande CPM-datorer med gröna CRT-skärmar, men inga hårddiskar. Översättningar gjordes med hjälp av ordbehandlingsprogrammet WordStar (stavningskontrollen var en gudagåva!), data sparades på disketter och snart blev det möjligt att använda akustiska kopplare för att skicka data över telefonlinjer, men linjen måste vara brusfri.

En akustisk kopplare - alla var tvungna
vara tyst för att överföringen ska lyckas
källa: Wikipedia.org

I mitten av 80-talet var idioma verkligen en mycket högteknologisk verksamhet och med ett akut behov av fler översättare. Det var då vi öppnade vårt första kontor i Europa, men det är en historia för en annan gång.