Språkliga fakta: Polska

Polska är ett västslaviskt språk och det officiella språket i Polen. Det är närmast besläktat med tjeckiska och slovakiska och delar regionen Centraleuropa.

Det talas av cirka 55 miljoner människor runt om i världen, främst i Polen (cirka 38 miljoner), och av invandrargrupper i många länder i Europa, Förenade Arabemiraten och USA (det finns 11 miljoner polska amerikaner och en stor diaspora lever också i Storbritannien). Det är också ett av de officiella EU-språken.

SPRÅKET I ETT KOMPLICERAT OMRÅDE

Det polska språket uppstod runt 900-talet som ett resultat av en framväxande polsk stat. Innan man accepterade kristendomen och den latinska skriften fanns det inget alfabet för att skriva ner polska, så det existerade bara i talad form. Trots en mycket komplicerad historia om Polen och det polska folket, och många försök att undertrycka språket, utvecklades ändå dess litteratur. Idag är polska det näst mest talade slaviska språket i världen (efter ryska) och överträffar till och med ukrainska.

Språket har några ganska intressanta grammatiska regler. Polska är mycket böjligt med sju kasus för substantiv, pronomen och adjektiv. Det har också ett komplext genussystem, men använder bara tre tempus. Det finns inga bestämda eller obestämda artiklar i polska. Intressant är att när man formellt tilltalar någon (även i direkt personlig kommunikation) växlar polskan från andra till tredje person och använder pronomenen panna (Herr), Pani (Fru) eller panstwo (plural - motsvarande "mina damer och herrar").

POLSKT ALFABET

Utöver det latinska standardalfabetet använder polskan 9 specialtecken (ą, ć, ę, ł, ń, ó, ś, ź, ż; Ą, Ć, Ę, Ł, Ń, Ó, Ś, Ź, Ż) och specialteckenpar (ch, cz, dz, dż, dź, sz, rz) som representerar ljud som inte finns tillgängliga i det latinska alfabetet.

A Ą B C Ć D E Ę F G H I J K L Ł M N Ń O Ó P R S Ś T U W Y Z Ź Ż Ż

a ą b c ć d e ę f g h h i j k l ł m n ń o ó p r s ś t u w y z ź ż ż