Brexit och översättningsbranschen: Vad händer härnäst?

På något sätt har vi under de senaste årtiondena vant oss vid en ökad samverkan mellan nationer och kulturer och vissa saker verkade nästan säkra. Till exempel den gemensamma europeiska marknaden och dess fokus på att riva befintliga hinder. Den 24 juni chockades (affärs-)världen av beslutet från en knapp brittisk majoritet att lämna Europeiska unionen. Vad innebär det för översättningsbranschen?

Idag är det svårt att förutspå någonting. Men eftersom den globala översättningsverksamheten - som 2015 uppskattades till 38 miljarder USD av CSA Research - forskning frodas av multinationell samverkan och global såväl som europeisk företagstillväxt, är en översättningsmarknad värd 1,4 miljarder USD som syftar till att höja barriärerna och stänga av den gemensamma EU-marknaden knappast något att glädjas åt.

idioma, som är en utländsk medlem i UK Association of Translation Companies, kan bara instämma i ATC:s oro att Brexit kommer att skada inte bara Storbritannien utan även den europeiska översättningsindustrin, frågan är i vilken omfattning och hur länge.

"En undersökning av Storbritanniens språktjänstleverantörer, som ansvarar för mer än 12 000 jobb, visade att (...) mer än två tredjedelar sa att deras affärer med EU-baserade företag kommer att äventyras av ett brittiskt utträde, medan 50% avslöjade att nästan en tredjedel av deras nuvarande intäkter genereras från kunder som är baserade i andra EU-länder."

Geoffrey Bowden, generalsekreterare för ATC (mer här).

Att det brittiska pundet går på knäna och ökar försäljningen på brittiska Amazon kommer förmodligen inte att kompensera för minskade investeringar och minskad internationell handel, och till slut kan det mycket väl bli nödvändigt att optimera de ingående faktorerna (= mer rationalisering, minskade löner och vakanser) i den långsiktiga utvecklingen av översättningsbranschen och/eller höja avgifterna i stället för lägre volymer.

Det verkar som om dagens fråga är hur vi ska komma ur denna knipa med bara blåmärken, inte sår. Och det ser ut som om vi kommer att få vänta på svaren ganska länge - i flera år om vi ska lita på uttalanden från EU:s egna byråkrater.